Sleep over

Vi har min älskade systerson till låns idag och inatt. Tyvärr är hans syster kvar i sthlm men vi har gjort det bästa av dagen tillsammans :) Han är en SÅ stor djurvän och alla djur älskar honom..

Först var vi till stallet och myste med alla hästar samt red en sväng. Jasmine behövde skrittas utan att ridas dvs utan varken sadel, träns eller påverkan, så det passade ju perfekt! Han hjälpte mig ge lunch också.

Efter palt hos mormor & morfar så spelade vi spel och avslutade sedan kvällen hemma hos oss med film och godis. Nu ligger han nedbäddad i vår soffa, några meter ifrån mig, och läser. Gosegubben. Och Gibson myser med honom <3

Jag skall bli Equiopat!

Nu, såhär alldeles i slutet på året, har jag verkligen bestämt mig för att orka med denna fantastiska utbildning och framtida yrke. Jag har snubblat och tvivlat många gånger, men med stöd från min underbara man har jag nu bestämt mig för detta. Och därmed FÖRSÖKA att inte tänka karriär och falla nedför stupet igen.

Jag skall kämpa och hoppas ni stöttar mig på vägen <3

Min hemsida: ulricare - because you care about your horse

Vacker-tjejen

No words needed.

Kroppen vet vad den vill ha!

Idag ville min kropp ha sallad, men eftersom jag var frusen så fick det bli stekta varma grönsaker istället. Det verkade duga. Detta beror med all säkerhet på att det varit jul och på julbordet i alla fall inte vårat står det inte tonvis med sallad och grönsaker. 

Jag är HELT övertygad om att kroppen säger dig precis det den vill ha, så länge du har mod och tid att lyssna på vad den säger. Ibland måste man naturligtvis föra livliga diskussioner med den, när man tycker olika, men det hör ju till alla nära & kära man har hehe. Sometimes you win- sometimes you loose.

Kärlek i stallet

De flesta av mina allra älskade älsklingar samlade på ett och samma ställe idag- det är lyx! Ville motionera båda hästtjejerna idag och tänkte att jag tar hjälp av Tobias, som kan springa. Och som han sprang! Men jag hann med att fota promenad, ledarskapsövningar, gräsletande och gos också..

Snabbt lärde sig T att man inte kan stanna med Slätta.. för då börjar hon beta..

.. och av ledarskapsövningar blir hon sur (men det är överkomligt och utmynnar i nånting gott)..

.. men allt som ofta hade de en underbar stund tillsammans <3

Jasmine blev också lite gräs-sjuk när T och hon sprungit några varv på ängen..

.. och lite örongos passade sedan fint som avslutning :)

NU skall jag plugga lite. Efter kl 18 en måndagkväll. Blä.

Älskade röda söta

Igår fick jag äntligen tillfälle att mysa med Jasmine igen! Herregud, jag har inte ridit henne på över sex veckor och hon är ändå bra mycket lugnare än Slätta ;) Men det har andra orsaker. Nu är det dock ingen annan som får rida henne heller, har jag jag bestämt. Masserade hennes rygg och hals/bog igår och det behövs MINST en behandling till innan jag vill sätta någon på henne igen- och då skall det vara jag. Vill känna hur hon känns, och jag tror hon kommer kännas annorlunda än sist jag red henne. Hittade en del "fynd", mindre roliga, som jag skall arbeta vidare på.

Efteråt fick hon slicka på sin mineralsten (som doftar ljuvligt av lakrits) men höll på att somna, haha, tungan fastnade liksom i burken och hennes huvud blev jättetungt. Härligt att se henne så avslappnad <3 Däremot var vägen dit en struggle med min egen kropp som insats det är ingen baggis direkt, att massera vissa hästar och vår käre vän Micke, som kom på besök i gårkväll, erbjöd mig en gratis massage när helst jag vill. Snällt!

Idag blir det stallet igen. Slätta skall ridas men idag blir det SADEL även om jag inte kommer använda stigläder. Det är inte värt livet ifall hon är sådär vildhäst-pigg idag igen och dessutom är det glashalt och knöligt på vägen. Men först skall jag skriva journal på gårdagens session någon timma framöver, dricka morgonkaffe samt ringa till mamma. I eftermiddag-kväll blir det att plugga! Jag har ännu inte börjat med det, trots att ångesten gör sig äckligt påmind dagarna i ända..

Sista juldagen

- och i morgon plockar jag undan de få tomtar jag har i huset. Men änglarna och luciatåget får vara kvar. Tomtar och paket är förenat med enbart julafton tycker jag. Visst, luciatåget är way past bäst-före-datum det också, men jag är så förtjust i det ;) Dessa grejer, tillsammans med adventsljusstaken och stjärnorna i fönstren, får vara kvar till 2 januari- sen är julen slut slut slut. Fast härom brukar Tobias & jag tvista.. han kanske vill ha kvar fönsterljusen längre i år också, vi får se.

Mitt i julaftonsbaket (bakade mjukkakor faktiskt- riktigt goda!) och paketinslagningen på julafton, tittade jag ut genom köksfönstret och såg så fint ställe för julkort. Vår hjässgård, snötyngda granar och vackert ljus ute. Fick en snilleblixt och drog med mig karln nope, kommer aldrig kalla honom för det ut i garaget för att ta på lite röda vinterkläder, rigga kameran på trappstegen och så kuta snabbt som vinden för att hinna med självutlösaren.

Juligt och fint- och så spöregnade det hela juldagen.. Ironi.

Vi är bortbjudna på middag ikväll och jag måste verkligen PLUGGA idag. Har inte rört böckerna på 1½ vecka.. P-A-N-I-K!

Sinnessjukt galen dag!!

Ok, nu skall ni få höra ok läsa om en sinnessjukt galen dag som jag haft idag. Asså HEY, är det sant att jag klarat av den?! Haha!

Vaknade i morse och var totalt under isen. Sådär back-in-the-days-under-isen faktiskt. Innan Tobias åkte iväg för att skjutsa sin mamma till flyget sa han "-Ligg du och sov några timmar till, hundarna är rastade; allt är ok" Meeeen i min värld skulle en hel massa grejer göras inför jullunchen klockan 12, så jag släpade mig upp. Och då ville Gibson ut! Verkade jättedålig i magen så jag släppte ut honom på gården och såg honom försvinna in i skogen i en rasande fart. Hm. En promenad blev två, som blev tre. Mellan dessa promenader bakade jag, dukade och ställde i ordning, städade badrummet, vek ihop kläder och tömde diskmaskin. Vid halv elva kommer Tobias hem, vi tittar på varandra och gäspar trötta. "-Redan trötta och vi har inte haft lunchen ännu" säger Tobias och jag tänker att snart, snart, snart får jag sova igen!

Äh, för att göra en lång historia kort.. Gibson hade kissat (stänkt) inne igår, vilket han knappt ens gjorde när han var valp, så jag hade mina misstankar. Och några timmar och fyra promenader senare så såg jag blod i kisset så det var bara att åka till veterinären. Tack gode Gud för Öjebyn, som typ hade akuttid men inte tog betalt för akuttid!! "Problemet" var bara att gästerna hade redan börjat komma inför jullunchen, jag hade finkläder på mig och huset var upplyst av levande ljus. Och jag kunde inte åka ensam för det värsta för min vad är att köra bil.. Så värdparet themselves lämnade sina gäster åt sitt öde- allt var ju färdigt och klart, haha! Ilfart till veterinären men inom två timmar var vi redan tillbaka och satte oss till bords. Före det inköp av dyr antibiotika och så tog julmusten slut hemma så Tobias fick köa på Konsum, bland panikartade sista-minuten-handlare haha!

Bryter av lite med en fin bild på Tobias & Gibson.

När vi sitter vid bords och slänger i oss maten ringer Tobias telefon. Det är vår vän Benny. Han behöver barnvakt. "-Ja, men ta hit dem" säger Tobias och vi gör plats vid bordet för än fler gäster. Vi andra hade ju redan ätit. Julmat, kaos, liten julklappsutdelning, än mer kaos men också sååå mycket kärlek.

STALLET, mindes jag plötsligt. WTF! Så på med stallkläder jodå, alla ursprungsgäster från klockan 12 var kvar också och så tog vi med oss barnvaktskidsen dit. Där gjordes alla stallsysslor haltandes, medan Tobias var med barnen och tjoade. 

Kan säga att vi var (o)redigt trötta när vi sedan satte oss i bilen hem. Väl hemma ramlade jag in i duschen och sedan insåg jag att jag var vrålhungrig. Ni vet- trött, hungrig, hungrig, trött? Jag hade bara ätit en tunn jultallrik på hela dagen!! Så nu har vi tittat på en timmes dokumentärfilm, ätit oansenliga mängder mat och bara M-Y-S-T. 

Ögonen svider och nu skall jag gå och lägga mig. Minnas denna dag, Känns som en film. Känslor som gått ner och upp, ner en gång till och så upp massor igen. Och så detta tumult som alltid uppstår när allt inte går som man tänkt sig..

Men slutet gott hoppas jag. Allting gott.
Godnatt & god jul!

Snart kastar jag in handduken

Sitter här och kisar med ögonen. Har gjort det sedan halv sju ungefär.. Är supertrött men har inte tid att göra någonting åt det.

Stallet idag, vilket tog sina modiga timmar eftersom jag dels skötte Slätta och red henne vilket var ett äventyr i sig, ehm.. ingenting man berättar för mamma direkt.. och dels hade jag återbesök på Alida.

Hon är stor, ståtlig och snäll. Tre magiska S :)

Men kanske framförallt tar det tid eftersom jag ju faktiskt är funktionshindrad. Handikappad i stallmiljön. Jag kan inte göra fyrtio saker samtidigt eller rusa mellan allt just nu.. så det mesta tar sin lilla tid. Argh! Och värst är fa-an bilkörningen, vilket gör att jag måste komma igång med cyklingen på allvar nu! Rehab-cyklar inomhus, har väl gjort det en tre-fyra gånger nu- det funkar i alla fall bra. Men det är klart det är lite annorlunda att cykla utomhus, där det är ojämn mark och lite mer osäkert..

Hursomhelst. När jag kom hem satte jag igång med journalskrivande och lite annat pappersarbete. Håller fortfarande på med det förstnämnda och helvete vilken ångest jag har att jag inte pluggat nåt. På flera dagar!!!!!!!!!!!!!!! Det har varit enormt uttröttande för mig att börja med massagen igen- både psykiskt men kanske framförallt fysiskt. Det är tärande att inte kunna gå eller stå ordentligt. Men plugga måste jag, så i morgon får bli en nystart på den punkten och då måste jag vara färdig med dessa journaler! Have to. SEDAN får jag sova. Jo, har tittat på två avsnitt av det där jubileums-bonderiet också.. fan.. två timmar åt helvete!

Jokkmokk

Idag skall jag rida - yeey! - och så har jag återbesök på en häst som behöver lite mer behandling av sin bakdel. Det blir skoj! Ser att regnet utomhus övergått till snö, så det känns mer motiverande att åka iväg nu. 

Igår blev det en cruise nordväst in i landet. Till samiska huvudstaden Jokkmokk! Tobias skulle överlämna torkade superörter till en samisk trollkvinna. Jepp, helt seriöst alltså! Som tack för det fick vi äta fantastiskt julbord på hennes café- bara ortens läckerheter och allt egengjort förstås. Det var trevligt men jag känner att jag inte riktigt har stamina ännu förmodligen aldrig någonsin igen.. för sådär maxat socialt med nya människor. Men trollkvinnan herself var en otroligt sympatisk, intressant och fin person!

Julafton snart. Galet. 

Maxa julstämning med film!

Tycker ni, liksom jag, att tiden går i en rasande fart just nu? ELLER, är det så att jag tycker det går så fort för att jag haft så oerhört lååånga dagar när jag låg orörlig?

Idag vaknade jag tidigt och gick ut och borstade av bilen. Det kom tydligen en del snö inatt, men även plusgrader- så mitt i allt har det regnat också. Big no-no! Sedan satte jag mig och renskrev mitt CV, skrev personligt brev och skickade sedan in en intresseanmälan på ett jobb jag kan tänka mig. Det handlar bara om några timmar i veckan, så jag hoppas jag kommer orka det.. Men jag måste ju få in lite pengar!!!!

När resten av familjen vaknat så käkade vi frukost och drog sedan ut på landet. Jag behandlade två gosehästar och fick träffa deras fina matte igen yeey och Tobias tog ut hundarna på en fin långpromenad genom skog och hav. De har varit nöjda & glada hela dagen.

Men sen alltså.. hjälp mig! Tiden försvann! Skidor på teve, sov en stund, pysslade lite med juleting, rehab-cyklade samt gjorde några sit-ups, tvättade, duschade och nu? Klockan är 21.27!! Jag befarar att jag sov bra mycket längre än en timme, men Tobias vill inte säga det.. 

Middag nu dårå? Enkelt så det förslår.. och framför filmen 'The Holiday'. Här maxar vi för julstämning ;)

Markatta

Supermysig kväll igår med nybakt, gott om jag får säga det själv bröd och en massa trevliga tillbehör. Tittade på 'Love, Actually', vilket var första gången för Tobias! Amazing! Hur man nu kan ha missat en så bra film..

Vi skrattade och grät nåja, jag i alla fall och sedan grät jag lite till när jag skulle sova- för vaden gjorde så in-i-helvete ont! Trodde aldrig jag skulle kunna somna, men så tog jag fram skolböckerna haha.. och då somnade jag efter bara en kvart eller nåt ;) Drömde dock helt sjuka drömmar i natt!

Katten på bilden har ingenting med texten att göra. Detta är en vänlig Gäddvikskatt :)

Idag har jag inte gjort så himla mycket. Ändå har dagen gått. Längdskidåkning (sprint från Toblach) på teve förstås, samt lite stök och bök i köket. Har bjudit min man på bönpasta med vitlöksräkor i gräddsås. Gott va? Yeah! Sedan har jag suttit rätt många timmar och filat och gjort om min journal. Vi journalför såklart alla våra behandlingar och såhär i början är det eviga funderingar hur man kan förbättra sin journal. Nu har jag fått till en riktigt snygg design i alla fall- jag är nöjd!

Renskrev dessutom två behandlingar och skickade iväg dem till min mentor fort som attan. Känner mig sjukt nöjd när det är gjort.

So now what? Tobias är på julfest men jag har gråtande insett att jag inte är någon rolig festdeltagare med denna sprängda Gastrocnemius, när dessutom hälsenan börjat skrika också. Så jag är obviously! hemma. Går väl ner i källaren och tittar på någon film tror jag. Det blir bra.

VAD har du gjort?

Fick hjälp av Tobias i stallet idag, för jag trampade snett i kladdsnön i morse och det gillade inte vaden. Han tog in Slätta, bytte täcke och grimma på henne (blöt-blötsnö ute) och fyllde vatten ute och inne medan jag mockade i boxen. Väldigt gulligt av honom <3 Nu ligger jag i sängen och har benet i högläge! This too shall pass och JA Farmen-Linda, till dig kommer jag absolut imorgon! Inga problem :)

Igår hade vi middag här för två singelkompisar. Jättetrevligt hade vi! Mat, julgodis, öl, cider och drinkar- ja, men nånting så gott! Till och med jag sluddrade, haha, så det är lite segt i kroppen idag.. Skönt med en kväll hemma och lite matbrödsbak blir det minsann.

Ha en trevlig fredagskväll! 

BOOM!

- och DÄR blev mitt liv komplett igen!

Först barbackatur på en fin och uppmärksam tok-märr som gick så himla mjukt i både volt och öppnor. Sedan, efter stallsysslor och en värmande kopp kaffe så behandlade jag min första häst på fem veckor! Jag trodde handgreppen och känslan skulle ha försvunnit- men tvärtom! Det bara rann under mina händer och jag fick flera gånger en sån djup och intensiv känsla i kroppen. SÅ rätt!

Småtrött redan INNAN ridpasset, hihi

Nu har jag tränat ett lätt överkroppspass hemma och skall hoppa i duschen. Det är helt ok i vaden- bilkörning och very much obvious trappgående är de förödande inslagen i min rehab. MEN.. livet är inte vara raksträckor.

Vad-djävuln

• Slö morgon
• Ingen frukost
• Terapi
• Ont i vad-djävuln
• Blodsockerfall
• Mathandling
• Rehab av vad-djävuln 
• Pepparkakor till lunch
• Plugg i soffan 
• Massage av vad-djävuln 
• Hemmaburgare till middag
• Levande ljus
• Ont i vad-djävuln 
• Fortsatt plugg i soffan

Jag önskar en bättre dag imorgon! Då blir det förhoppningsvis ett pass på ridplan eller paddock som de säger i södra Sverige- det är ju fint! på förmiddagen (om det nu inte blir snöstorm??) och sedan behandling av en häst i stallet kring lunchtid. Innan dess skall jag göra lite smaskigt julgodis till kvällen, för då kommer Jonte och Linda på middag :D Det blir mexikanskt möter julöl möter ryskt möter tyskt..

We miss you Pär Nilsson!

En tisdag utan Bachelor är som varmkorv utan bröd dvs mycket nyttigare men väldigt saknat! Vi älskade Pär Nilsson och tyckte samma om tjejerna också- förutom Mika (större favorit hos Tobias) och lilla Maria (favorit hos mig, tills hon åkte ut). Rebecka hejjade vi båda på och är så glada att de fortfarande är kära :)

Istället har vi sett film ('If I stay'- vacker film, jag grät) och verkligen umgåtts HELA dagen. Pratat pratat pratat. Välbehövligt. Åt köpes-pizza till middag för vi pratade så mycket haha! Så ok.. kanske bra att 'Bachelor' slutat? Imorgon är det sista 'Bonde söker fru' och då har vi ingenting vi följer sen. Hur skall vi få tisdags- och onsdagskvällarna att gå? ;)

Har jag förresten sagt hur mycket jag äääälskar kanalernas play-varianter? Aoooooo! Perfekta!

Jag skämdes för min kropp!!

Tittar igenom bilder från min gamla mobil och hittade bland andra den här, från våren 2013. Har bara en sak att säga egentligen: Allting är relativt!

Jag minns att jag tog bilden för att visa på bloggen lite olika övningar Peter hade lärt mig med rehab-bandet för trasiga axlar eller skuldror men jag tyckte att jag var för ful och otränad för att visa nån!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Say Whaaaaaaaaat!?

Jag hade inte tränat någonting sedan sommaren (pga. ja.. ni vet.. sorg och skit) och kände mig slapp och lealös. Men kom igen! Jag var ju jättevältränad!! Nånstans under späcket är jag väl hyfsat tränad nu också.. men oh my gosh.. såg jag ut sådär NU, skulle jag springa omkring halvnaken more often.. och DÅ tyckte jag att jag började bli tjock(!!).. eh.. welcome to today.. men allting är ju verkligen relativt..

Ok, jag blir lite beklämd och avundsjuk på mig själv (eh) när jag ser den där bilden- men det jag får försöka! glädjas åt, är att jag idag mår mycketmycketmycketmycket bättre psykiskt än jag gjorde där och att jag uppenbarligen hade svinont i min gamla arbetsskada, vilket jag inte haft på typ ett år. Trots att jag inte gymmat (vilket var the issue förut). Det beror på en hel massa saker som även innefattar inre mående- vilket ni med muskelsmärtor kan tänka på. Ja, till viss del innefattar det min vad också. Det beror också på att jag använder kroppen mycket klokare nu- och framförallt MER i vardagen. I stallet. Kroppsarbete ROCKAR!

I två dagar har jag rört på mig mer än jag gjort på fyra veckor.. så än skall jag inte bli för hård mot mig själv. Min toppform kommer säkert tillbaka en dag ;)

Filmtips denna Luciadag!

Svårt att somna igår- as always. Hoppas det går till sig snart. Tittade dock på en trevlig film som jag vill tipsa om: 'Sleeping with others'. En feel-good-rulle utan så många floskler och amerikansk sentimentalitet. Dessutom blev jag typ kär i huvudrolls-Justin, trots att jag sett honom i flera andra filmer utan att imponeras där. Det är konstigt sånt där?

Nu sitter jag framför svtplay och pluggar. Det är sprinten (längdskidåkning) från tidigare idag, som såklart fångar mitt intresse. Har varit i stallet på förmiddagen samt rastat hundarna i skogen, så jag missade live-sändningen.

Ha en fin & trevlig Lucia! Jag firar som sagt med plugg, men även gräddigt kaffe och pepparkakor med smör & ost :P

Rid-debut efter en månad, prick!

Ja, som titeln antyder så är det idag EXAKT en månad sedan jag skadade vaden. E n  m å n a d! Att jag klarat av det!! Liiite stolt är jag faktiskt. Jodå, jag har deppat ihop totalt, fått psykbryt, stånkat och stönat samt både gett upp och ställt mig upp igen. Men, som jag sa idag, jag må vara envis och "vill göra själv"- men det är också envisheten som kommer göra mig helt bra igen!

Som titeln också antyder så red jag idag. Det var planerad luciaritt och jag har sett fram emot den så länge att jag inte ville missa den! Vi var ett gäng som kom till start, men färre som kom i mål. Alla hästarna var helt galna och superpigga, haha, och jag är väldigt glad att jag tog beslutet att ta westernsadeln trots min stora skepsis.. och inte red barbacka! Shit, det hade kunnat bli lite väl livat äventyr.. Det blev rodeo, back ner i dike, spark på stallkompis, frustrerande frustande men också helt helt helt underbart! Slätta gillar inte vagnar och ljudet dess hjul framkallar, men klarade ändå att gå både framför och bakom och trots allt ovanstående så är jag jättenöjd och stolt över henne! Två stycken vände efter ett tag men vi hängde oss kvar, hihi.

Jag är som sagt sjukt glad över att jag tog westernsadeln! Och att jag har bra balans.. ehm. Benen hängde fritt vid sidan till en början, men ganska snart märkte jag att jag behövde ha vänsterbenet i stigbygel. Detta skulle ju dessutom kunna medföra snedställning i sitsen, så jag fick jobba rejält med den för att sitta rakt över hästen och liksom "hålla upp" henne mer på höger sida. Klurigt, och kanhända jag kommer ha träningsvärk i bålen i morgon ;) När vi rider ut själva (i morgon kanske), så kommer jag kunna ha båda benen fria- det blir bättre!

Framåt.. 

.. och bakåt ;)

Lite ondare i vaden efter detta stalläventyr - såklart - men ändå riktigt, riktigt bra. Känner mig superglad och LYCKLIG!! Efter middagsmys i sängen tillsammans med hundarna, och Vinterstudion på svtplay, så känner jag mig än mer nöjd och ser fram emot morgondagen. Då blir det stallet igen och eventuellt ännu en ridtur :)

Finnes: kompis-tid

Min nattligt mörka drottning Sabina kom till mig igår. Tobias åkte till Stockholm så vi skulle passa på att titta på skräckfilm. Men vi pratade mest, haha. Jag hängde väl med skapligt med Sabina var tydligen lost! Vi skalade räkor, åt ägg, majonnäs och nybakta surdegsbröd. Till efterrätt åt jag smågodis(!) från Kioskpiraten. Jepp, jag köpte godis häromdagen för jag var SJUKT godissugen och trodde att jag inte skulle klara att plugga om jag inte hade godis. När jag väl satt där med godispåsen i näven insåg jag att jag inte alls ville ha godiset, utan det var för att jag var så himla trött. Nåja, det hjälpte faktiskt..

Det var en superfin kväll. Som jag skrev i ett tidigare inlägg- det är viktigt att ta sig tid till kompishäng också. Och inte bara en snabb fika fast det är ju bättre än ingenting förstås utan gärna ett par timmar så man hinner komma in på de riktigt djupa grejerna.. det tar ju liksom ett tag tycker jag.

Avslutningsvis fick jag promenadsällskap med hundarna, vilket var välkommet så jag kunde ta med båda två samtidigt :)

Ivrigt Coop Konsum

Hehe, jag har ju knappt hunnit få den första notifieringen ;) Juletid.. hehe.. Men lugn, bara lugn, mitt bud glider förbi om någon timme- med både mitt och hans legitimation. Det är planerat sedan 19.15 igår..

Dagens tips: unsubscribe

Har ägnat en stund åt att avregistrera mig från en massa nyhetsbrev, maillistor och skit. Sånt där som man i ett svagt ögonblick klickat i och sedan inte orkat ta tag i. Vissa har jag haft flera år! En del kommer varje dag och jag raderar jämt = slöseri med tid och energi. Gör det ni också! Jag lovar ni får en hel del till er mejl som ni bara tittar förbi och raderar (eller ännu värre låter ligga kvar och skräpa i all evinnerlighet!)

Men NU har jag rensat och pluggandet kan fortsätta. Jag sitter i källaren och pluggar, så hundarna kan ligga nära. And they sure do ;) Sötisarna! 

Sökes: mer kompis-tid

Ännu en sömnlös för-natt. Whyyyy!? Är det alltså för att min kropp knappt rört sig på fyra veckor? För det blir liksom bara sämre och sämre, denna nattsömn. Dessutom trappar jag ju ner Voxra med 50% och är supersupertrött på morgonen och förmiddagen alltså SJUKT trött; falla-igen-ögonen-trött men inte fasiken håller det i sig till kvällen!

Idag (torsdag) bjöd vi Tobias nya kompis Jesper på lunch. Ja, haha, en gammal ytlig bekant som plötsligt blivit en kompis. Det är najs! Tycker annars det är så svårt att träffa/skaffa nya vänner såhär i vuxen ålder. Alla har liksom så fullt upp i sina liv och familjer- eller iaf är det det intryck man får. Jag tror många skulle behöva mer kompis-tid men det handlar om prioriteringar, planera och steppa ur ens comfort zone. Känner ni igen er? Jag är SÅ ledsen att Annica & jag inte längre bor i samma stad- men jag har iofs en känsla av att våra partners kanske skulle bli less på att vi sitter ihop ;) But I miss her! 

Hursomhelst jättetrevlig lunch och sedan pluggade Tobias & jag några timmar. Jag har kommit in lite i ett flow och det skall jag nyttja grovt denna helg då jag är själv hemma. Det är som om min hjärna formaterats under denna konvalecens- och ingenting vill sätta sig igen. Varken gammalt eller nytt! Läskigt. Jag får dock hoppas att allt kommer tillbaka då jag återvänder till stallet och till mina rutiner.

Vaden då? Still going! Rehabiliteringen går strålande och jag får hejda mig i vanlig ordning, hihi för det känns så bra att jag snart kommer slappna av så mycket att nånting negativt kommer hända. Men jag gör så gott jag kan! Och, eftersom jag är medveten om det och trots allt erkänner det här.. så kanske chansen för fortsatt success ökar. Yes.

Servettring

FUCK ME vad trött jag är idag! Jag önskar jag var såhär trött på kvällarna istället.

Har somnat en handfull gånger över pluggböckerna och överväger starkt en promenad medan det är lite dagsljus. Med betoning på lite- verkar knappt blivit ljust at all idag..

Vaden känns så fin när jag håller igång den, så det känns liksom att jag antingen "måste" hålla igång den hela tiden- eller VILA hela tiden. Den stelnar alltså ihop så fort jag håller den stilla. Har inte provat cyklingen ännu och skall jag ta en promenad med Gibson as I will så blir det nog.

Men kryckorna med såklart! Jag tar inga onödiga risker längre. Nu ser jag ju en ljusning :)

Segervittring?

Kollat, googlat, jämfört- men min favoritmobil håller måttet. Det kommer bli ännu en Sony! Bra kamera, vilket jag tycker är viktigast. Och så slipper jag lära mig en massa nya features ;)

Tänkte prova köra bil idag igen. Två veckor sedan sist så det borde gå bra! Och OM det känns bra så skall jag prova cykla på motionscykeln här hemma ikväll, med sjukt lite motstånd förstås. Och om DET också känns ok, så är jag typ femton steg närmare en comeback i stallet :D

Alla foton osv.. räddade!!!!

Jag är gift med en fd. datornörd som ägt en datorbutik och därför har en massa nördiga datortillbehör i sina gömmor! KAN ni gissa att jag är JÄKLIGT glad över det nu!

Det många dock inte vet är att jag också är en fd. datornörd så jag är inte totalt insnöad på tekniska prylar faktiskt. Eller på hur det fungerar osv. En otroligt bra egenskap när denna typ av händelser sker. Dels blev jag inte kaotiskt hysterisk och blockerad, utan provade en hel del vägar genom mobilen och upptäckte då att den fungerade bättre (gick att fota med t ex.) om jag kopplade ifrån SD-kortet som ju inte fungerade. Dvs. det externa minneskortet. Och det är just en adapter till ett sådant minneskort, som Tobias hade i sina gömmor. Men HUR bra?!! 

Så efter en koll av kortet med denna adapter, så visade det sig att det inte är kortet som gått sönder utan det är mobilen som inte längre kan läsa av det. Det är kanske så för många som tror att de förlorat alla sina foton?!! Så nu är hela minneskortet kopierat till datorn och i morgon blir det vidare färd till routern, där vi har externt lagringsutrymme. Nu måste jag sova. Och smida planer på ny mobil.

Tänk, detta fina foto på Jasmine & mig hade jag kunnat förlora.. 

Herregud vad jag saknar henne! Hästar! Stallet! Allt!!

Jo, jag behöver verkligen sova. Om jag kan. Sov ingenting i natt men i morse. Drack kaffe sent igår. BAD idea! Mina syskon har födelsedag idag. Saknar dig älskade bror.. Har lagt rosor på hans grav idag och gråter tunga tårar inombords.

Alla foton osv..

.. borta.

Mobilens minneskort verkar ha gått sönder. Bara sådär! Jävligt synd. Sorgligt. Och extremt tråkigt att man (jag) förlitat mig på det externa minneskortet och inte laddat över speciellt många foton till datorn. Det var nog typ två år sedan sist tyvärr.

Så mitt råd är att ladda över alla dina foton och filmer NU!

Bye bye Voxra

I och med att jag ville börja trappa ner den antidepressiva medicinen Fluoxetin, så sattes Voxra in som stämningshöjare. Eftersom jag hade varit deprimerad under en längre tid och dessutom uppvisat stark självmordsbenägenhet, så vågade de nog inte riskera att jag dippade rejält.. vilket säkert var en helt riktig bedömning! En nedtrappning känns alltid.

Men nu känner jag att även denna medicin skall börja trappas ner. Att stå på "egna ben" efter tre års medicinering känns läskigt men samtidigt är jag grymt förväntansfull. Det känns spännande! Tiden är rätt nu också, då det inte är någon skola förrän om en månad så jag kan planera dagarna rätt ok själv. För detta kommer göra mig trött.

Voxra har en uppiggande effekt- är man så att säga manisk till sättet redan innan, så är Voxra helt fel medicin att ta. Mig har den gett energi, kraft, mod och ett skyddande filter; en styrka. Nu hoppas jag, och tror, att jag skall finna det på egen hand. Och förhoppningsvis hantera den nya (äkta!) tröttheten.

Jag har börjat ta en tablett varannan dag- så dagen idag var lite speedad haha. Det var dock bra eftersom vi var bortbjudna till stort sällskap i eftermiddag/kväll, vilket krävde sin energi :)

Det är liksom dags att komma tillbaka. Till den fulla kraft jag besitter vilket inte är densamma som innan men jag har förlikat mig med den tanken och då med min terapeuts hjälp. Hon går nämligen snart i pension (jobbar redan på "övertid" sedan typ två år tillbaka) och utan henne kommer jag INTE klara av en smärtfri övergång till någon form av normalitet. Hon, eller ingen alls. So ist das.

Från -10 till +3 och oväder

Vädret är förunderligt! Pussade Tobias hejdå vid 8-tiden i morse och då var det tio minusgrader och krispigt vinterväder. Nu är det tre PLUSgrader, regn och storm ute. Haha! Sånt här hände inte när jag var liten på 80-talet, gjorde det?

Tobias är som sagt inte hemma. Han är i Boden och hjälper Madde & Benny med flytt. Där skulle ju jag också ha varit.. men är såklart inte med. Här hemma har det varit lång sovmorgon efter sena kvällen med Jonte igår. Han cyklade hem vid halv ett och sedan hade jag i vanlig ordning nu för tiden! sjukt svårt att somna. Dessutom gjorde jag veckans läxa strax innan han kom igår, så jag hann aldrig liksom varva ner efter inlämningen. Sånt är viktigt för mig.

Kvällen var i alla fall väldigt fin- jag hade lagat fiskgryta med ris och LCHF-chokladmousse till efterrätt. Idolfinalen tittade vi såklart på, och Martin VANN ju! Jag tycker andra halvan av Idol varit så ointressant; de sista att lämna har varit så perfekta på ett o-perfekt sätt- i mitt tycke! Martin har dock varit den som stått ut på sitt självklara sätt och underbara röst. Jag brukar tänka såhär- vilken röst kan jag tänka mig att lyssna på en hel platta? Då blev svaret Martin! De andra två finalisterna lär komma långt utan Idolvinsten.. juryn verkar ju helt lyriska över dem..

Har startat dagen med vad-rehab och nu tittar jag på Vinterstudion med dagens världscuptävlingar. I efterskott eftersom jag, när jag vaknade hehe, redan hade missat damernas start. Annars är det bara saffransbak som står på agendan idag- hoppas ni också har en skön helg framför er!

Ett tag kvar till det här.. och så Lukas R.I.P <3

Regler kring blodgivning

Inför dagens planerade blodgivning surfade jag runt för att kolla om det verkligen är ok att ge blod när man har en muskelbristning. Någonstans tänkte jag såklart att det inte verkar bra att ge blod om man har en inre blödning.. men eftersom jag inte hittade någonting på deras hemsida (Geblod.nu) och det ändå är tre veckor sedan.. så åkte jag dit. Att ge blod är viktigt för mig.

Men nej. Har ni en konstaterad muskelbristning så får ni inte ge blod. Låter absolut rimligt att, citat: "-Jag kan inte tappa dig på en halv liter blod om du har en blödning i en muskel- vissa blödningar går utåt, vissa inåt" - men det kändes ändå HÅRT! Hon såg mina tårar i ögonen jepp..ehm.. blev så LEDSEN och arg över denna vad som förstör så mycket för mig och bedyrade att det enbart är för min hälsas skull. "-Men det syns ju ingenting nu!" sa jag lite halv desperat - halvt uppgivet. Men hon gav sig inte och kollade istället blodvärdet på mig och hämtade sedan en karta järntabletter. 

Det visade sig att jag, som alltid har blodvärde mellan 146-148, nu har ett blodvärde på 137*. Fortfarande bra- absolut!! men det är "dåligt" för att vara mig och då äter jag ändå järntabletter VARJE dag och dessutom kött och järnhaltiga grönsaker. Så de gör ett bra jobb där borta på blodcentralen.. minst sagt.. Nu skall jag äta deras, lite starkare, järntabletter i tio dagar och återkomma om en månad. 

Positivt med besöket var dock att jag värvade Tobias och, precis som väntat, har han fantastiska värden och kommer bli en perfekt blodgivare! Bli blodgivare du också! SÅ viktigt! Gå in på geblod.nu och kolla vilka tider just din blodcentral är öppen, och så går du bara dit och anmäler dig! Kom ihåg legitimation. Du kommer att få fylla i en hälsoblankett, kolla puls och blodtryck samt ta blodprover. Sedan hör de av sig när din första blodgivning kan take place :)

*kvinnor skall ha ett blodvärde på minst 129 för att få ge blod

Rehabilitering av vad

Somnade gråtande igår, med min kärleks smekningar över kinden. Det ÄR så jobbigt med vaden- att inte kunna GÅ. Jag kan inte somna på kvällarna för att jag inte rör mig nåt.. och mina intryck är ju minimala, haha. Dessutom har jag inte matlust men blir hungrig ändå förstås. Förlåt att jag gnäller, men är det något positivt med detta? Nej ;)

Ni vet att jag ville tajta till kroppen för att få på mig mina kläder igen? Well.. nu sitter till och med mina stora pös-jeans åt i midjan och mjukisbyxorna är inte heller sköna längre! Jag rör mig ingenting, så det är inte konstigt- och svälta kan jag fan inte göra. Måste bara hitta POWER och MOTIVATION till att inte ge upp!

Hittade detta inatt och nej.. jag vill INTE börja om från början.. EVER!

Förutom tåhävningar i luften har jag nu börjat med det band jag fick av fysioterapeuten på Winternet. Det känns, men är ok faktiskt. Så det har ju blivit bättre på en vecka! Allt verkar vara bättre än belastning. Vilket jag såklart har allra, allra svårast att både acceptera och erkänna

Detta utföres såklart med båda händerna på bandet och långsamma "vinkningar" upp & ner av foten. Jag kommer göra det korta, men många, tillfällen under dagen och sluta innan det gör alltför ont och muskeln blir trött. Här passar det INTE med otålighet.

Birthday burger

Tur jag inte är en känd storbloggare läs: Tyra Sjöstedt, för då hade jag väl blivit anmäld för djurplågeri för att jag ger Semla hamburgare..

Det är en tradition vi har, Semla & jag. Hamburgare en gång per år- hon vet DIREKT vad som gäller, när jag börjar öppna den. Tyvärr missade vi förra året men i år var ordningen återställd och även matte njöt av en burgare Ultimate cheese- modellen större alltså, he he

Röja i köket gör mig glad(are)

För att en dag för mig skall vara komplett, måste vill jag göra någon "nytta". Vad som helst, men jag behöver känna mig behövd och uppskattad; "värd" någonting liksom. Här strävar jag INTE efter beröm utan det är enbart inför mig själv jag presterar.

Igår blev det ingenting gjort för fröken me, så jag kunde inte ens glädjas åt de fantastiskt fina omdömen jag fick från skolan!! Så illa blir det. Men idag har jag gjort det, och till och med gråtit en skvätt av glädje

I morse steg jag följdaktligen upp 05.21 en ren tillfällighet och började röja i köket. När Tobias projekterat där så tar uppstädningen ett tag att genomföra, haha. Sedan lagade jag ordentlig frukost till tidigare nämnd och pussade honom adjö innan jag lade mig igen en stund.

NÖJD tjej skall nu ta en kopp kaffe och två kakor, läsa morgontidningen och njuta. Planerar att avsluta dammtorkningen senare idag men vaden skall få vila några timmar till under tiden jag pluggar. 

Semla-fisen fyller 8 år idag! Hurra! - så husse kommer hem med Max-hamburgare till lunch/middag :D Obligatoriskt till Semla på hennes födelsedag!

Åtta år eller åtta veckor? ;)

Det här med att visa känslor..

Jag kan vräka ur mig till Tobias att jag inte känner mig uppskattad, bekräftad utan tagen för given- ja, ni fattar. Men vad är det jag vill ha av honom? Ord? Ja. Men jag måste börja bli bättre på att SE det han gör, där nog han tycker att han gör ovanstående. Framförallt på sättet han visar kärlek.

Vi har långt ifrån samma syn på det där, men vem säger att mitt sätt är det rätta?

HSP (ej en könssjukdom)

Tänkte slänga upp ett inlägg på Facebook men ångrade mig. Vill inte blotta mig SÅ mycket för alla, även om jag tycker det är en viktig sak och framförallt på sätt och vis en förklaring och kanske ursäkt från min sida. Men äh, alla som känner mig på riktigt vet redan detta och tycker om mig för den jag är, ey och andra som inte bryr sig skall inte heller behöva matas med onödig information och/eller lägga näsan i blöt pga. nyfikenhet snarare än intresse.

Länken till artikeln är här och vill man läsa mer utförligt om HSP (Highly Sensitive Person) så finns det här. Jag gjorde testet på samma sida och fick 16, dvs strax över gränsen för att vara "särskilt sensitiv". Inte för att jag hade behövt göra ett test för att veta det, haha!

Min terapeut tycker jag skall lyssna på ett program på SR P1 - "Kropp & själ", som igår handlade om den empatiska människan. Så jag skall lyssna och lära. 

Jag är så otålig!

Har ni hört det förut? 

Jag har världens tålamod när det gäller allt utom mig själv. Ellerja när någon "sinkar" mig, blir jag också sjukt otålig- fast det har ju OCKSÅ med mig att göra, eftersom det handlar om att jag blir förhindrad i min otålighet att göra allting snabbt, effektivt och NU på en gång! Så det är väl då ni andra får dela min otålighet, i övrigt har jag allt tålamod i världen- speciellt med djur.. <3

Hursomhelst så är otålighet en extremt dålig egenskap när man skall rehabiliteras. Ja, det har vi redan märkt. Jag tror på RIKTIGT så tror jag det, hahaha att jag är bra i vaden så fort det känns det minsta bättre. Igår hämtade jag till exempel tunga julkartongen i garaget, klättrade på pall och satte upp adventsstjärnan i fönstret samt bar ner grejer i källaren utan att hålla i mig eller använda kryckor "det skulle gå snabbt och smidigt" - för att inte tala om när jag följde med in på ICA och handlade trots att kryckorna var kvar hemma. Så natten tillbringades med vaden i högläge, i soffan. Men grattis.

Idag gör det ont-ont, känns som jag gått tillbaka nästan en vecka i utvecklingen. Så förutom ett besök hos terapeuten så vilar jag idag. Riktigt vilar. I morgon kommer det nog kännas mycket bättre igen. Men då skall jag ändå använda kryckor och belasta minimalt. Och vila maximalt.

Jag lovar.

Jag formar min framtid..

Nu vill jag ha en egen häst. Jag går världens bästa kurs - "Logisk ridning" - men kan inte praktisera det. Jag blir även bättre & bättre på att massera, behandla och framförallt upptäcka svagheter hos hästar. Svagheter jag vill stärka och rätta till i praktiken. 

Jag vill LÄRA mig konstant! Följa upp; göra om - göra rätt; laborera och prova mig fram. Jag vill utvecklas och jag vill bli så bra att jag även kan hjälpa dig och dig och dig.

Dessa veckor av imobilisering har verkligen gett mig tid att tänka och reflektera över framtiden. Problemet är bara var jag skall börja ;) Jag behöver ett jobb också i såfall, haha, så det får väl bli första steget mot detta..

.. och då slår det mig att ett jobb automatiskt kommer göra att jag inte orkar med någonting annat. Och så är jag fast i tankegångarna igen. Fuck life. Lika bra jag stannar i soffan och förvandlas till ludd. Bye, bye, gone.

Världscupspremiär

Efter en natt med TOTAL avsaknad av sömn så jäkla ont i vaden!! så sitter jag nu klistrad framför Vinterstudion och världscupen i Kuusamo, Finland. Svenska tjejerna Kalla & Ingemarsdotter knep 2a- resp. 3e-platsen efter vidundret Johaug! Nu är det herrarna som åker, och favoriten Richardson är med så jag hejjar såklart på honom.

Blir inga klackar på idag ordination från FT, för min vad verkar inte gilla det. Eller så var det kombinationen med mycket belastning som sumpade det. Vilar nu men skall studsa ner till duschen efter Vinterstudion och sedan blir det adventsbak! Och hemmagjord pizza till middag.

Snickrade på en hemsida inatt när jag var sömnlös. Älskar det! När jag snickrat lite till så skall ni få se :)

Holly & Skorpan

.. om jag hade varit liiiten så skulle jag önska mig en sån här, mini-mini..

"- Kommer du med nå käk eller?"

Rekreation på Notviken

Är hos mina föräldrar i helgen. Det var min käre mans önskemål från början, för att han är orolig att jag inte sköter min vad om han inte är hemma well.. he might have a point there och håller ett vakande öga över mig. Dessutom vet han att jag aldrig skulle låta honom åka iväg med båda hundarna och lämna mig alldeles ensam.. så då blev valet enkelt- här hos mamma & pappa har jag allt jag behöver inom bekvämt räckhåll och jag behöver bara rasta Gibson en gång per dag. Morgonen tar mamma och kvällen tar pappa (de har ju en hund de också, som behöver ut). Perfekt! Semla är med husse i Vitådalen och har det kalasbra där! Ute hela tiden och husses fulla uppmärksamhet.

Gibson & jag är med pensionärerna, vilket också passar perfekt med vårt tempo för närvarande ;)

Ultraljud av vaden

Nu har det plötsligt hänt så mycket. Från att inte ha hänt nånting! Så jag vet inte var jag skall börja, sortera eller om jag ens kommer ihåg allt. Eller i vilken ordning?

Skit samma. Extremt proffsig och bra fysioterapeut (sjukgymnast) igår. Och dyr. Han var noggrann och sade en massa jag inte ville höra. Lite lätt chockad åkte vi hemåt, köpte hamburgare i drive:n på Max och dundrade sedan till mina föräldrar. Jag måste nämligen bo där i helgen, då Tobias är bortrest och jag inte längre har en personlig assistent. Fuck!

Avslutade kvällen i stallet en sväng och sedan hos Cissi och hennes familj. Jag köpte en grej åt henne på Hästshoppen i Boden som hon ville ha, vilket var enormt lägligt eftersom jag dör en långsam död inombords. Saknar stallet så himla mycket!! Och tänk om de glömmer bort mig? Detta sporrar mig att bli bra i vaden- längtan efter att cykla till stallet igen, rida, mysa och bara vara där flera timmar <3

FTn sa att jag skulle kontakta läkare och be om ultraljud (tyvärr måste man ju gå vägen via Hälsocentral för remiss till röntgen osv- SÅ onödigt!), så idag blev det fläng mellan HC och sjukhuset- och vääääntan såklart. Hann med en god sjukhuslunch under väntetiden. Vi vet hur man är romantiska ;)

Distriktläkaren på HC förstod mig inte riktigt (språkförbistring), så sjukhusläkaren ultraljudade hela benet i jakt på blodproppar, haha! Nåja, jag lät honom hållas jag har jättefina blodkärl i hela benet och ingen risk för proppar, haha innan jag gick på det verkliga problemet. Han blev förvirrad men gjorde iaf som jag sa, dvs kollade vaden.. men när jag tänker på det, som nu, så blir jag lätt FÖRBANNAD över att sjukvården inte fattar NÅNTING om idrottsrelaterade åkommor utan hittar på egna, som de förstår? Lär er LYSSNA PÅ PATIENTEN!! Fysioterapeuten lyssnade på varenda ord jag sa, och tyckte det var viktigt.

Nåja, förutom att jag nu inte vet hur hälsenan mår så vet jag iaf att det syns i vaden att jag haft en stor blödning men att den helar. SKÖNT! Däremot trodde läkaren att jag kommer känna av det flera månader.. Och ja, det var jag väl redan beredd på. Han sa samma som FT, att smärtan får bestämma rehabiliteringen. 

Det är sorgligt. Inte jordens undergång men jag gråter. Sååå mycket planerat och oplanerat som går i kras pga. detta otyg! Jag bara MÅSTE bli bra. Snabbt.

Högpresterande

Jag är i och för sig högpresterande i allt jag gör, men speciellt när jag var högpresterande chef och ledare - med flera resdagar och övernattningar i månaden - så var jag ibland extremt avis på dem som var hemma sjuk. När jag läste statusuppdateringar på Facebook, hur de låg nedbäddade i soffan och tittade på film och åt glass typ. Det hade jag ALDRIG tid med på den tiden. Jo, det hände ofta att jag kraschade i soffan när jag kom hem, dock utan njutning. Jag vet att folk varit avundsjuka på mig under min sjukskrivning- och till och med sagt det till mig. Mitt svar var alltid: "-Jag byter med dig när som helst, du VILL inte känna och må som jag" Men jag sov mest då, och dagarna var mest i ett töcken. Efter aktivitet behövde jag direkt vila och så höll det på, så timmarna gick rätt fort.

Nu är läget någonting annat. Jag tycker det är grymt jävla orättvist att jag är instängt i mitt eget hem. Som en pestsmittad. Jag blir fortfarande trött fortare än "normalt"- men det föranleder ju en viss typ av ansträngning innan. Nu är jag ju så jäkla utvilad som man kan bli! Kom och lös av mig- jag gör ditt jobb!

Igår morse började jag läsa Ninni Schulmans senaste spänningsroman alla hennes böcker är svinbra! Jag har dem alla, ifall nån vill ha dem innan jag skänker dem till Röda Korset! och strax efter 20 på kvällen hade jag läst ut den. Nånstans däremellan blev jag bold och gav mig ut på en biltur tillsammans med hundarna. HA-HA-HA, skrattet fastnade i halsen. Jag kan inte köra bil (svårast med bromsen) och när jag kommit fram till skogen betydligt närmare än jag tänkt så kunde jag bara stapla mig fram några meter. Kryckorna blev värdelösa på den geggiga skogsvägen. Ville prova, som jag senare sa till Tobias. Han tycker jag är knäpp men grejen är den att jag AVSKYR att besöka läkare etc. och om jag inte har koll på alla svar- så blir jag än mer nervös.

Men nu vet jag. Och jag vet också att om beskedet idag är att belastning är bra/ok trots smärta- så kommer jag att jubla! Vet jag bara att det är ok att belasta vaden så kan jag ta att det gör ont och att jag går som en 85-åring :) Det enda är väl att höften kommer paja och att det tar låååång tid för mig att komma fram, haha.

Nu på morgonen har jag stigit upp tidigt och städat i köket. Har verkligen varit eftersatt där! Nu laddar jag inför nästa projekt- duscha! Efter det skall jag plugga lite så hjärnan får jobba mitt enda hopp om mänskligheten och framtiden och vaden vila inför undersökningen. Efter 15 åker vi mot Boden och yeey! Håll tummarna att min vad-prognos är god..

Perfekt dag för skidåkning!

Supervackert väder idag! -12, sol och snön ligger kvar :) Det är ju det som är positivt med lite kallare grader- vädret är oftast klarare och ger solen en chans att bryta fram.

Tobias tog hundarna ut på en promenad i skogen och jag vaktar huset. En VÄLDIGT viktig uppgift skulle jag vilja säga! Tänk så många busar det finns där ute..

På Peters inrådan har jag nu kontaktat proffs på Winternet i Boden. Angånde min vad alltså. Det är sjukgymnastens* sjukgymnast*- så vi snackar resurser och expertis. Och, från min sida, enorm nervositet. Har fått tid på onsdag och även om jag blivit bra tills dess det tror jag nämligen varje morgon jag vaknar så intalar jag mig själv att det i alla fall är bra att isåfall få uppkollat om den läkt ihop rätt och hur jag skall rehabilitera den till 110% styrka!

* heter numer fysioterapeut

Läggdags 14.50?

Klockan är 14.49 och jag längtar tills det blir dags att sova för natten. Har tittat på Vinterstudion i sängen och har sedan varit på en liten promenad för att få frisk luft.

Seriously, detta gör mig in i själen deprimerad.

Ännu en saftig uppdatering

Idag har jag.. nä, no more shit about my calf.. idag har det snöat! Nu är det bannemig vinter ute och det är vackert ljust. Stod i dörren nyss när Tobias gick ut med hundarna, och det doftade jul ute haha! Minusgrader + doften av fuktig snö + översnöad ljuslykta med fladdrande ljus = julkänsla! Faktiskt inte helt oangenämt.

Tidigare idag blev jag bjuden på tröstlunch av mamma & pappa. Det var gott med lite annat sällskap än min man. Inget ont om honom, men han är verkligen superförkyld och varken pigg eller talför. Och seriously.. vi tillbringar typ 22 av 24 timmar i sängen just nu. Tillsammans. Så vi kan behöva lite time apart ;)

Men imorgon! Imorgon, då skall jag inte röra mig alls från sängen tror jag. Får se hur resultatet blir då. Jag präntar in i skallen: Horisontell placering av vaden är att föredra.

4e högkostnadskortet och vaden exploderar igen

Igår fick jag mitt fjärde högkostnadskort. 1100 kronor lagt på sjukvård och så har man kortet. I mitt fall har jag nu fri sjukvård fram till augusti 2016- det räknas från första besöket och inte från det att man korsade 1100-kronors-gränsen. Helt sjukt egentligen! Alla besök utom typ 1-2 alla dessa år, är lagt på terapi. Väl investerade pengar då, I might say. Startade på 100 kr/besök, så blev det 125 och plötsligt är det nu 200! Vilken enorm höjning procentuellt sett..!

Aja, gårdagens besök var bra. En hel massa snack om min vad såklart. Min terapeut ser beyond allting, och hittade infallsvinklar som jag inte ens tänkt på. Hon frågade frågor som "-VARFÖR skulle du ut och springa när det var halt? Vad sprang du ifrån? Vilken känsla jagade dig?" Jag är trög när det kommer till att analysera sådana saker, men hon lockar fram mer och mer och plötsligt sitter jag och berättar en massa saker; öppnar mig. Det är väl det en terapeut skall kunna va? Haha, men ändå.. Så kommer de senaste veckornas våndor, känslor och rädslor. Framförallt över Gibson. Hur hade jag kunnat missa det? Jag har ju berättat om dem här i bloggen! Men att sammanföra dem med en viss dumdristighet; en känsla och ett agerande- det satt långt inne. Ja, jag blir lätt destruktiv och ja, jag vill gärna fly när det blir för jobbigt. "-Vad tror du din vad vill säga dig?" Knasig fråga? Men jag inser att det är sjuhelsikes jobbigt att fly från känslor och annat när man varken kan gå eller springa..

Idag drog jag med mig min väldigt förkylde man ut i skogen ellerja, jag kan inte köra bil så han är ytterst nödvändig. Hundarna har inte fått vara i skogen på en vecka(!!!), så jag tyckte det var dags. Dessutom höll jag på att bli galen här hemma.

När fotot togs var allt fortfarande frid och fröjd. Vi åkte förbi stallet också, så jag fick pussa på Jasmine och ge henne några morötter, samt träffa fina stallkompisar och chatta lite. Har saknat ihjäl mig efter hästmularna!! Det gjorde själen gott att träffa dem alla och nosa lite stalldoft.. men vaden gick helt upp i limningen och exploderade när jag kom hem. TROTS att jag hade kompressionsbandage! Det hände liksom u n d e r bandaget. Farligt. Så jag insåg att jaa.. jag får nog stanna i sängen i alla fall två dagar till. Typ. Men det skitigaste är att mitt psyke inte håller för detta.

Försiktigt positiv

Som rubriken antyder så känner jag mig lite försiktigt positiv. Det känns verkligen bättre efter vila- att ligga ner är helt klart att föredra för den lilla vaden. Så när jag suttit upp har jag sett till att ha en stol eller liknande att hänga upp benet på, istället för att låta det hänga ner i golvet. Låter simpelt men för mig är det verkligen inte en enkel sak att ta det lugnt och framförallt inte vila när jag tycker det känns BRA! Vilket det ju gör efter ett tag men efter o-vila blir det ju såklart sämre, hehe, DEN ekvationen kan jag 

Jonte har varit här ett par timmar nu ikväll. Vi har fikat, myst och pratat. Det är en så oerhört fin kille! En av de allra godaste. Och så har det snöat! Och det ligger kvar. Ljust, fint, vitt och.. ja, ljust utanför fönstret :)

Fånge i mitt eget hem

Jag skriver ingenting för det finns ingenting att skriva om. Jag gick inte utanför dörren igår utan sov, sov, åt, sov och hade ont. Blev arg, stressad och otålig och gick omkring och provocerade vaden- ja, man läser ju olika saker på alla maraton- jogg- naprapatish- sidor. Hur man skall göra och hur det skall kännas. Så idag gör det mer ont, tack så mycket.

Sitter i väntrummet hos min terapeut, så idag är jag ute iaf. Men belasta benet aktar jag mig för idag. Livet är rätt pestigt just nu.

Illa

Vill bara gråta.

Note to self och alla andra: löpträna INTE med terrängdojjor längre distans på asfalt. Detta kan bli en av mina dyraste lärdomar någonsin. Att inte kunna belasta ett ben är, för mig, förödande i både jobb och vardag. 

Idag tror jag på Gud och ber till honom om mirakel.

Olika faser

Kanske går man igenom olika faser men idag är jag förbannad! Arg, besviken, ledsen,  FÖRBANNAD! Varför i h-vete skulle detta hända NU, just DENNA helg? 

Jag tyckte det gick så bra igår. Jomenvisst, jag var ju för fa-an bara inomhus!! Men sen.. på flygplatsen, säkerhetskontrollen, på flygplanet, avstånden på Arlanda, flygbussen, T-banan, bussen, avstånden, trappor, toalett, fucking-jävla-blä!! 

SÅ himla bra att jag har en stark överkropp, för det behövs. Känner av lite i axlarna idag när jag hoppar, men mest känns det i handflatorna.. Bäst att vila lite till och samla kraft, för ikväll kommer den kraften sannerligen behövas.

Liten anatomilektion häst-människa

Har naturligtvis googlat på lite anatomi och sådant.. och ja! Musklerna heter samma på människor och hästar. Däremot kanske ni inte visste att hästens vadben är kraftigt tillbakabildat och ligger som en litet pytteben utanpå skankbenet. Detta är på bakbenet och ligger, som hos människan, under knäleden/-skålen. Från vadmuskeln går en sena, som hos oss kan jämföras med akillessenan (hälsenan). Detta för oss då mot det faktum att hasleden är hästens "häl"! Det är den ni ser i mitten av bilden nedan och det gör alltså att hästen egentligen har en väldigt lång "fot" ;) 

Bild lånad från akademiskridkonst.se

Bilden nedan visar hur det ser ut på människor..

Bild lånad från pausemassage.se

Jag förstår även att det är en "total ruptur" jag fått i m. Gastrocnemius och sköter jag mig inte nu.. så kan detta ta svinlänge att rehabilitera. Därför MÅSTE-VILL-SKALL jag ta det på allvar! Det kallas tydligen "tennis leg" och drabbar bl a tennisspelare obviously och trestegshoppare! Haha- so not me ;) Finns att läsa om här.

Har varit inne hela jäkla dagen och håller på att KRÄKAS av leda! Men jag har tvättat, packat och målat naglarna. Samt pratat typ två timmar med min syster i telefon precis som om vi inte ses ikväll! Om en timme åker Tobias & jag till Stockholm! Skall bli fantastiskt härligt att äntligen få resa tillsammans.. och fantastiskt lägligt eftersom jag ju är en krympling just nu, hehe.

BOING! m. Gastrocnemius

UNDERBAR ridtur på Jasmine! Fantastiskt underlag, fin galopp, blev mjuk i båda sidor och så tjurar hon lite med mig när jag ställer krav. I love it! Däremot har hon tjock päls och blir lätt svettig- så det gäller att inte köra så hårt med henne känner jag. Jag tränade en del logisk ridning (går en kurs i det) så hon fick bli svettig på insidan istället. Kände att det var riiiiktigt jobbigt mentalt för henne- och jag blev rätt trött jag med. Stor djup bålmuskulatur som får jobba. Härligt!

Jag har fått tillbaka den goda känslan för stallet igen. Hoppas det håller i sig länge nu. Det behövs så lite känner jag.. jag ligger fan på gränsen hela tiden. För att inte bli stressad och involverad så drar jag mig undan istället; håller tillbaka och lägger av. Som om min hjärna blivit så jäkla skadad att den inte orkar tävla om någonting längre? 

Hursomhelst så cyklade jag hem med en så god bok i lurarna att jag inte kunde släppa den så nära slutet! så jag städade köket, sorterade i Gibsons pärm och rensade två lådor på viktiga och inte viktiga papper, recept och så vidare. Superskönt att få det gjort, haha! Och boken är utlyssnad och en ny påbörjad..

JO, på väg ner i trappan slet jag sönder min högra vad. Ja, den där stora muskeln tror jag det är- tvåhövdade m. Gastrocnemius (heter den på hästar i alla fall.. hehe). Den har tjurat sedan jag sprang i terrängdojjor på asfalt häromkvällen och efter löpningen för två dagar sedan så har det känts litegrann. Men jag har ju ridit och cyklat obehindrat- men i trappen! Hemma! BOING! Tydliga instruktioner av vår lille idrottsläkare Peter och så kryckor. Madonna missar jag INTE!