I torsdags var jag på efterkontroll på MVC. Barnmorskan har dels ett samtal med en, hur kroppen känns osv, tar lite prover samt gör en gynekologisk kontroll av underlivet. Blodtrycket var samma som det varit under hela graviditeten (110/75), vikten +3 kg från inskrivningsvikt (vilket inte säger hela sanningen eftersom jag tappat muskler) så jag ligger alltså 12 kg minus på 11 veckor helt utan ansträngning. Helt otroligt vad kroppen är fantastisk! Blodvärdet har stigit till 146 vilket är sjukt bra. Älgkött i da shit 😏
Underlivet verkar inte vara mer skadat än vad som synts med blotta ögat (ett hack i nedre delen) och som syddes- men det går såklart inte att vara säker. Jag är aldrig säker 😀 Enligt barnmorskan kommer det inte, om ett halvår, att synas att jag fött barn.. vilket då måste betyda att det är rätt bra då? Bakre slidväggen har kollapsat vilket jag befarat varit livmodern som håller på att falla ut, hehe, men så är inte fallet och att slidväggen kollapsar händer de allra flesta. ALLT där nere töjs ju ut åt något håll och jag är extremt fascinerad att det i de flesta fall går tillbaka.
I min rädsla och största noja så har jag börjat forska lite i förlossningsskador och det är ett stort mörkertal som är drabbade och dessutom inte får hjälp! Skadorna medför att de inte kan hålla tätt varken urin eller avföring, avföring kan komma ut genom slidan, de kan inte ha samlag, ärrbildning skaver osv osv. Det enda "problem" jag verkar ha är att jag har lite svårt att få ut all avföring så det gäller för mig att dricka, dricka, dricka och hålla bajset mjukt - men det verkar mest ha med amningen att göra och inte underlivet (som jag trodde). Och så verkar det läka rätt långsamt, det där såret, men jag hoppas det ger med sig!
Så nu är det fritt fram att börja träna! Inga hopp till att börja med as if.. och inga längre distanser av löpträning utan börja försiktigt. Och magmusklerna har gått ihop helt så ridning är också ok! Hur jag nu skall få min man att vara med sonen tillräckligt länge så jag hinner med en ridtur.. hehe.
I min rädsla och största noja så har jag börjat forska lite i förlossningsskador och det är ett stort mörkertal som är drabbade och dessutom inte får hjälp! Skadorna medför att de inte kan hålla tätt varken urin eller avföring, avföring kan komma ut genom slidan, de kan inte ha samlag, ärrbildning skaver osv osv. Det enda "problem" jag verkar ha är att jag har lite svårt att få ut all avföring så det gäller för mig att dricka, dricka, dricka och hålla bajset mjukt - men det verkar mest ha med amningen att göra och inte underlivet (som jag trodde). Och så verkar det läka rätt långsamt, det där såret, men jag hoppas det ger med sig!
Så nu är det fritt fram att börja träna! Inga hopp till att börja med as if.. och inga längre distanser av löpträning utan börja försiktigt. Och magmusklerna har gått ihop helt så ridning är också ok! Hur jag nu skall få min man att vara med sonen tillräckligt länge så jag hinner med en ridtur.. hehe.
Promenader i terräng med bebis på magen, eller raska barnvagnspromenader är också bra träning.. men nu vill kroppen ha lite mer att bita i 💪😃
