Jag har verkligen ett stört förhållande till godis. Och det är så skönt att förstå att jag är långt ifrån ensam; att det liksom inte är så himla fel på mig ändå ;) Där har boken Sockerbomben - i din hjärna gett mig mycket.
Som andra missbruk så har jag velat vara ensam med mitt godis. Har jag vetat att jag skulle vara ensam hemma på, låt oss säga torsdag, så har jag längtat till torsdag och i och för sig förmodligen ätit godis måndag, tisdag, onsdag också.. men inte på samma sätt; inte lika lidelsefullt. Så kom torsdag! Redan från morgonen tänkte jag på var jag skulle köpa godiset, vad jag var sugen på oftast ingenting speciellt, om alls godis överhuvudtaget, men jag hade ju redan bestämt mig för att köpa och när jag skulle göra det. Tanken på kvällen med mitt godis, gjorde att jag klarade arbetsdagen. Och sen blev det ju helg - och på helgen får man ju äta godis. Unna sig.
Som en alkoholist med sin sprit.
Och man blir minst lika bakfull av godis. Och behöver återställare. Sedan vill man uppleva ruset igen. Så det är klart cirkeln aldrig rätar ut sig om man inte bestämmer sig! Så jag gjorde det.
Jag har inte varit helt strikt, men tillräckligt strikt för att inte vilja ha ruset. Förut var det beroendet (missbruket) som valde - nu är det jag. Jag kan stå emot den gamla vanan och ledas vidare på den nya. Plötsligt har jag tid till så mycket annat! Huvudet är inte ockuperat av planer och mina fria kvällar är just fria!
Elddopet kom idag. Ensam hemma, hungrig och var en timme på Ica Maxi (går inte så fort utan kryckor). Vred och vände på olika chokladkakor; såg kex jag aldrig sett förut; nya godispåsar och Ben&Jerry har ju kommit med jättegoda nya smaker! Men jag stod emot. Fan, jag stod emot! FÖRSTA GÅNGEN! Första gången när viljan att äta choklad var stor men min vilja att INTE äta var större :)
Som en alkoholist på Systembolaget.
Åt riskakor när jag kom tillbaka till bilen. Med tårar i ögonen. Så jäkla stolt över mig själv! Och efter middagen gjorde jag en dessert av hallon, grädde och en ruta mörk choklad som jag rev över. Det räcker ju faktiskt. Man behöver liksom inte en 200g chokladkaka där jag äter 180g och Tobias 20.. eller tre biskvier där jag äter två och han en. Eller en påse kanelgifflar där jag möjligtvis sparar två stycken och äter tolv.
Tack, tack, tack till mina hundar som måste gå promenader! Annars hade jag nog vägt några kilo mer och känt mig några ton tyngre..


























