Det är med kluvna känslor jag har terapeuttid på måndagar. Inte för att jag hade chans att välja. Och detta har jag ju haft i 1½ år, så jag torde vara van och ordentligt inkörd. Vilket jag är.
Men..
Det är jobbigt. Jo, det är det. Fortfarande. Söndagar bär en form av söndagsångest och när jag vaknar på måndagsmorgnarna så är det inte med ett hipp-hipp-hurra direkt. För det är jobbiga 45-minuter. 45 minuter det handlar om mig; totalfokus. Det vrids och vänds. Pratas. Analyseras. Ibland är min terapeut så hård mot mig att klumpen i magen hotar att tränga ut genom ryggen. Ibland är det med lätta steg jag går därifrån och då är jag glad att det är på måndagar och hela veckan än "fri". Ja, det känner jag extra mycket när det varit jobbigt förstås.
Vi började med avslappning för några veckor sedan. Som kom av sig under tiden jag var i Indien. Tror jag skall be om det idag. Känner inte för att prata. Bör väl berätta att jag skall träffa mina chefer på fredag. Just ja. Det är därför jag idag känner sådan extra ångest idag..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar