Om en timme sitter jag för sista gången i den ack så välbekanta stolen hos min terapeut. Hon, som snart inte längre kommer att kallas "min terapeut".. ellerja, hon kommer ju för alltid att vara min terapeut.. Framförallt i mitt huvud, där hennes röst med råd, uppmaningar, förmaningar, tankar, idéer, insiktsfulla påpekanden och frågor kommer vara en del av mig LÄNGE.
Jag har varit ute på en fin morgonpromenad tillsammans med Gibson, druckit en stor kopp kaffe och varit på toaletten tre gånger. Snart sätter jag mig på cykeln och trampar iväg. Iih. Jag ställs inför en separation, ett hejdå och en ny tid av att stå på egna ben; att flyga ur boet. Jag VET att jag klarar det, jag VET att jag kan bemästra SÅ mycket på egen hand numera.. men ändå. Hon har varit med mig hela vägen liksom.
Må jag aldrig tappa förmågan att titta inåt men prata utåt. Och se på situationerna utanför mig själv och selektera vad som är viktigt just nu och inte. Må jag aldrig låta min passion och drivkraft bränna ut mig igen, utan bara låta mig brinna. Samt leva i NUET och låta var dag bära sin egen plåga (och glädje!) och inte försöka hantera allt på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar