Så var det äntligen söndag och veckan avrundades med julbord på Örnvik tillsammans med Peter, Johanna, lilla E och svärfar. Superbra! Jag åt dessutom med måtta, så jag har bara liiite ont i magen nu, hehe.. Tack Gode Gud att de inte hade den enorma godisbåt (jepp, det var en riktig träeka de hade) som de hade förut- för DÅ hade jag nog dött sockerdöden.
Tidigare så var jag och behandlade en av mina absoluta stamkunder. Resultatet där är så häpnadsväckande att jag är lite ledsen att jag inte har några före- och efterbilder. Eller under-tiden-bilder heller för den delen. Det jag känner under mina händer och det svar han ger- är så underbart att jag höll på att börja gråta idag. Han och hans ägare är verkligen goda förebilder hur en häst kan må med både krafttag av veterinär och equiopat alltså jag, hihi samt kärlek, god träning och sunt förnuft. De har haft sina upp- och nerkurvor men nu är den stadigt på väg uppför och det är härligt att vara en del av det!
Ah, det BUBBLAR i mig av lycka! Jag är fasiken HÖG på mina egna endorfiner! Dopad av el kanske? Att, efter en vecka, vara FRI från yrsel är ett u n d e r v e r k - att slippa se dubbelt, ta side-steps, känna sig som i ett parallellt universum och kunna ligga ner normalt och vrida sig hur man vill.. vilken dröm! Och i morgon skall jag träna igen!! Och skriva journaler, och slå in paket, och plugga lite annat, och tvätta, och städa badrummet, och baka, och kolla julrecept, och kanske åka skidor, och-och-och allt jag inte kunnat göra på en vecka..
Min icke-yrsel säger dock att det är två träd där och inte ett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar