Jag tycker att jag blivit både slö och slarvig. Inget katastrofalt kan tyckas, men för mig känns det lite konstigt. Där är ju Tobias & jag extremt olika- och där är det nog också så att vi närmat oss varandra och växt ihop.
När vi drabbas av negativa tankar så är det ofta det vi inte har som blir det eftersträvansbara. Men eftersom en negativ tanke är just en negativ tanke, så är det inte sanningen. Det är viktigt att komma ihåg! Jag tror till exempel att jag vill leva som jag gjorde innan jag träffade Tobias- jobbade hårt, tränade hårt, lagade veckans matlådor varje söndag och hade ständig ordning och välstädat hemma. Ett singelliv jag tyckte mig själv trivas med. Tobias tror sig också vilja tillbaka till sitt singelliv- som skilde sig väldigt tvärtemot mitt. Så ni förstår att dessa två negativa tankar inte går ihop!
Men istället för att lyssna på dessa negativa tankar så har vi konstruktivt närmat oss varandra. Genom k o m m u n i k a t i o n, välvilja och engagemang har vi kommit längre på några månader än vi kommit på flera år. Fundamentet har hela tiden varit att vi vill leva med varandra- vi har "bara" varit tvungna att inse att det innebär att både kompromissa och anstränga sig.
Så jag har exempelvis blivit mer slö och slarvig- Tobias har blivit mer ordningssam. Våra olikheter blixtrar såklart till och skapar förmodligen lite invärtes kaos hos oss båda emellanåt, men vi löser det. Vi löser det faktiskt!
Vi startade vår resa tillsammans med min skilsmässa som inte gått igenom och allt vad det innebar, för att övergå i en stormande förälskelse och stark passion, min brors död, bådas våra utbrändheter och vår kamp ut ur det, sorg men också glädje och så nu.. bara oförställd lycka som är lite svår att överblicka eftersom vi är så vana att klafsa i lera.
Men det är vår tur nu. Vår tid. Vi har gått igenom så sjukt mycket tillsammans så med fortsatt kämparglöd och vilja klarar vi allt! ❤❤❤
Ni är så fina båda två och jag tycker ni passar så bra tillsammans trots olikheter. Många kramar
SvaraRadera