Jag vill jobba med hästar!

Jag vill vara med hästar. Jobba med dem. Det som i själva jobbet gör mig trött psykiskt, ger mig ändå energi. Det är en fantastisk känsla! 

Det är ingen hemlighet att jag utvecklat en lite destruktiv grej av att söka jobb. Jag har dock fått det under kontroll tror jag. Men så får jag panik ibland. Som inatt. Kan inte somna utan ligger med ett ständigt tryck över bröstet och har myrkryp i hela kroppen. Känner hur spänd jag är när jag tvingar mig själv att slappna av. 

Läser annonser om hästjobb i hela Europa; drömmer mig bort att få jobba med det jag funnit som mitt kall. Jag känner att jag är duktig med djur, Allvarligt alltså! Både min självkänsla och självförtroende vacklar.. men i fråga om djur.. nä, jag gör ett bra jobb. 

Men så tänker jag på livet här hemma. Kärleken, mina föräldrar, hundarna, vännerna.. huset, staden, stugan.. omgivningen och tryggheten. Det suuuuuuger i mig att bara lämna allt. Hoppa över stupet jag ser efter årsskiftet. Klippa livet här; låtsas att ingenting hänt, att jag är frisk och sprudlande. Kanske betydligt yngre än mina trettiofem?

Frågan är väl om det är så smart att fly? Har gjort det förr men det har ju uppenbarligen inte löst någonting.

Det här är ju också förbaskat underbart!